Sitter på jobbet med veckans första kaffe i min hand. Helgen som passerat har varit mycket bra på flera sätt. Förutom att snön yr utanför fönstret just denna morgon (?) så har helgens väder varit fantastiskt. Vi har haft sol och uppemot 10 grader både lördag och söndag vilket bäddade för sköna cykelpass ute. Jag hoppas innerligen att jag inte behöver tillbringa alltför mycket mer tid på trainern mer utan att utecykling kan få mer plats i träningschemat. Man kommer liksom till en punkt där inomhuscyklingen börjar bli riktigt jobbig, mentalt sätt. Man längtar och drömmer om att känna solen mot huden, lukterna när marken tinar upp, och vinden i ansiktet så starkt att det blir tufft att motivera sig för de där varma, svettiga passen på det tortyrredskapet i vardagsrummet.
Så ingen är mer lycklig än jag när jag lyckas tajma bra väder med barnfria timmar för att komma ut på cykeln för en stund. Jag såg många som hade plockat ut sina fincyklar helgen till ära och det hade absolut funkat med racer. Torrt och fint längsvägarna, man har till och med sopat i stan vilket är ett säkert vårtecken. Lördagen bjöd på ett härligt distanspass som jag valde att köra MTB’n trots allt. Jag tror jag tänker köra desto fler distanspass på MTB’n denna säsong istället för på racern. Jag tänker att jag behöver vänja kroppen vid just den cykeln då sittställning och aktivering av muskler trots allt skiljer sig mellan min racer och MTB. Om det är rätt eller fel vet jag inte, bara en tanke jag har.
Lördag kväll vigdes åt festligheter då min bror uppnått den makabra åldern 50. Stackarn hade räknat med en lugn och sansad lördag tillsammans med de närmaste. Istället blev han överraskad redan på morgonen med champagnefrukost och sedan var det öppet hus hela dagen och fram på småtimmarna. Mycket lyckat med andra ord och en bror som var märkbart rörd över hela tillställningen.
Söndagen startades upp med ett stigpass på Björnlunken i Kungsör. En mycket fin led som ger nästan 36 km enbart stigåkning, vilket ju är rätt svårt att hitta här omkring. Nästan helt isfritt i skogen också. Själv stod jag för ett riktigt rookie-misstag dån jag glömt mitt multiverktyg hemma, och naturligtvis bestämde sig sadelstolpen för att släppa och åka ner. Till slut kunde jag knappt sitta och cykla då sadeln var alldeles för låg. Att stå och cykla mest hela tiden sista milen brände fint i låren, får väl se misären som ett extra bra träningspass eller nåt.
Efter den obligatoriska cykelvården och tvätt av cykelkläder var det dags att hämta lilltjejen hos sin mamma. Vi rundade av helgen framför TV’n och jag slängde iväg min beställning av de cykelkläder jag kommer köra i för Team Merida Cykelvasan. Blir kul att till slut knyta ihop det hela nu när cykeln är på plats också. Nästa helg har vi första team-träffen på Svenska Cykelmässan och jag får träffa de andra medlemmarna för första gången. Har du missat att du kan cykla med oss i teamet på lördag förmiddag så kan du läsa mer om det här.
Så, det var allt för denna gång, hoppas ni får en fin start på veckan så hörs vi framöver.