Godmorgon!
Äntligen fredag eller vad säger ni? Det är ju ofrånkomligt att, trots att alla dagar i veckan har sin charm, så är det något speciellt med fredagar, det känns lite som en början på något. Man får lite extra energi, man känner sig lite spänd och förväntansfull. Förmodligen är det den annalkande helgen, med allt vad det innebär, som är så påtaglig.
Har nu haft en träningsfri vecka efter min operation i tisdags. Trots att det var en liten operation så har jag haft ont och ont på fel ställe så att säga. Jag har steriliserat mig vilket innebär att själva ingreppet gjordes i de nedre delarna, så att sitta på en sadel och gno har inte känts direkt aktuellt. Inte ens löpning har lockat då all form av rörelse är ganska jobbig och smärtsam. Jag hoppas att jag till nästa vecka ska vara pigg och kry igen för att sätta mig på sadeln.
Och det är just detta, att inte kunna träna, som jag funderat på de här dagarna. Jag har haft ont men varit helt pigg i övrigt. Det skapar liksom ett dilemma eftersom jag så gärna vill träna. Och det verkar som att jag inte kan förlika mig med tanken på att några dagars vila faktisk skulle kunna göra gott. Istället går jag omkring och grämer mig hit och dit för att jag missar några pass. Jag tror tydligen att dessa 4 uteblivna pass gör att jag tappar form eller hamnar på efterkälken. Att jag går upp i vikt eftersom jag är stilla och bara äter. Jag vet, det kanske låter lite sjukligt men jag misstänker att jag inte är ensam om att känna så här.
Nu försöker jag att göra lite andra saker istället, som att promenera till exempel, för att åtminstone hålla mig aktiv, men i ärlighetens namn så tar det inte bort stressen av att inte få cykla. Jag försöker blunda för alla bilder och inlägg om andra som cyklar och myser på sina Zwift-pass men det är svårt om man är någorlunda aktiv på sociala medier, jag skulle nog behöva stänga av både dator och telefon helt i sådana fall. Nej, det känns som att jag bara måste lida mig igenom dessa episoder av träningsuppehåll. Det är lite samma sak när man åker på semester och inte kan ta med sig cykeln eller reser med jobbet. Jag har inget bra mentalt skydd mot detta, inga bra argument för att det faktiskt är bra med uppehåll, att det stärker eller hjälper mig utvecklas. Och jag tror jag behöver det för att det gör mig liksom lite nedstämd.
Kanske ingen jättestor sak men ändå…känner ni igen er i detta och vad är i sådana fall era tankar? Sitter ni på bra tips på hur man kan hantera såna här saker?