Tävlingspremiär på Ärla-Loop

Hej på er
I helgen smygstartade jag tävlingssäsongen på Ärla-Loopen, ett motionslopp utanför Eskilstuna som jag körde första gången för ett par år sedan. Då hade vi en aningen stökig resa med en sur markägare som inte tyckte vi skulle tävla på hans marker, se inlägg.
I år hade de en delvis ny bandragning för att slippa tidigare bråk och starten var flyttad från centrum till idrottsplatsen utanför stan, en bra plats för start- och målgång med möjlighet till dusch.

Jag har länge varit inställd på att detta skulle vara tävlingspremiären för i år, dels för att jag tycker det är ett trevligt arrangemang med en rolig bana och dels för att det är skönt att komma igång tidigt, det släpper lite på nervositeten och spänningen. Det skulle också ligga bra till i tiden då jag nyligen kommit hem från träningsresan på Mallorca.

Men nu grusades det hela en aning av att jag åkte på en sjuhelsikes förkylning direkt jag kom tillbaka till Sverige vilket gjorde att uppladdningen för detta lopp i stort sett blev obefintlig. Jag hade ju fått min nya cykel och behövde köra in den och få till alla inställningar men jag orkade liksom inte cykla förrän dagen innan tävlingen. Så med dessa förutsättningar så var jag väldigt nära att ställa in men bestämde mig alltså dagen innan att ändå cykla. Jag ville få det gjort även om jag visste att det skulle bära eller brista. Vädret skulle bli bra och jag tänkte att det nog skulle bli en trevlig dag.

Väl på plats så hann jag efteranmäla mig, prata lite med några bekanta och värma upp i lugn och ro. Men jag kände att pulsen stack iväg så fort jag ansträngde mig minsta lilla, ett ryck uppför startbacken under uppvärmningen skickade upp pulsen på max, så jag förstod att det skulle bli en jobbig resa. Väl vid start ställde jag mig ändå ganska långt fram för att inte riskera fastna i första stigpartiet. Tävlingen var 3 mil lång, fördelat på tre varv och varje varv passerade dels en lång startbacke och en riktigt brant sprintbacke som jag visste sög rejält i benen.

Vid startskottet sprack det upp rejält i första backen och jag gick med i en grupp på 10-15 cyklister med en rejäl lucka bakåt. Första stigpartiet var rejält stenigt och här var det svårt att få något riktigt flyt i cyklingen. Vi vek ner på en grusväg via en stig som inte ens fanns, mer en transportsträcka nerför rakt igenom blåbärsriset. Efter några hundra meter grusväg gick vi in i ett grusstag och körde på skrå i den läsa sanden. Här var det rejält svårt att överhuvudtaget komma framåt och alla cyklister provade sina egna spår för at försöka hitta något fäste. Själv la jag ner mig här på första varvet, både hjulen gled undan i den lösa sanden, men jag var inte ensam om detta. In på nästa stig och jag försökte hålla kontakt med gruppen men hade tappat någon sekund när jag lagt ner mig. Tog upp jakten men kände att kroppen inte alls var med på noterna, pulsen skenade och jag fick inte ur någon kraft alls. Slet som en hund resten av första varvet för att överhuvudataget inte falla bakåt.

Banan gick mestadels på en ås och så det var i stort sett helt torrt och fint i den glesa skogen. Det var egentligen bara ett blött parti genom en granskog där vi körde på en knappt befintlig naturstig som bökats upp av vildsvin. Jag åkte med en liten grupp på 4 cyklister resten av första varvet men när vi kom till branta sprintbacken i slutet på varvet så var jag tvungen att släppa framförvarande för att inte spränga mig totalt. Gick ut på andra varvet och funderade på vad jag höll på med, skulle jag bryta när jag ju ändå var så risig? Men bestämde mig för att köra igenom tävlingen ändå, det är ändå rätt tufft för självförtroendet hoppa av. Så jag slog av på takten och körde det tempot som jag kände att jag kunde hantera utan att gå på rött hela tiden. Det var en rätt go känsla när jag gick över krönet på sprintbacken för sista gången och kunde rulla ner till målområdet och genom mål. Hamnade på 14:e plats av ca 70 och det är inget jag tänker reflektera över, det kunde gått bättre och det kunde gått sämre. Jag är istället glad att jag inte bröt utan tog mig igenom. Och jag har nu sparkat igång tävlingssäsongen 2019 och det borde bara kunna bli bättre.

Nästa tävling ska enligt tävlingsschemat vara Lidingöloppet, dryga 4 veckor bort och fram till dess hoppas jag ha blivit av med förkylningen och fått till de sista inställningarna på cykeln. Cykeln för övrigt kändes fantastiskt bra, den är riktigt rolig att köra och just nu saknar jag inte min Spark.

Hörs snart igen!