Hej cykelvänner!
Sitter på tåget ner till Göteborg för ett möte på huvudkontoret idag och passar på att skriva några rader. Har en fantastisk helg bakom mig med bra cykling i strålande väder och faktiskt ytterligare en tävling avklarad. I lördags cyklade jag nämligen Ärla-Loopen i just Ärla utanför Eskilstuna. Det var en liten tävling, anordnad av den lokala orienteringsklubben, med drygt 50 startande i min klass. Jag vet av erfarenhet att de här små tävlingarna kan vara riktiga guldkorn, de har så klart inte samma organisation och struktur som de större arrangemangen men banorna brukar kunna vara riktigt fina och det är oftast en väldigt gemytlig stämning. Ärla-Loopen var inget undantag. Här bjöds det på 30 km utmanande cykling som gick mestadels på stig. Vi cyklade kring en ås så det blev en del branta klättringar i sten/grus och en riktig nerförslöpa i ett grustag. Överlag en riktigt rolig bana som var torr och snabb.
Pärlan race-reday
Vid starten placerade jag mig i främsta ledet då jag visste att vi skulle forcera en av tävlingens brantaste backar redan ett par hundra meter. Jag ville inte fastna bakom en massa cyklister som kliver av sina cyklar. Jag gick in som 5-6 man i backen och fick fri lejd framför mig som tur var, bakom hoppade nästan alla av och sprang upp. Farten var hög redan från start och jag låg med i andra gruppen hela första loopen, vi hade två man i utbrytning redan från start. Det var bland annat Oliver Lindblom som jag förstod skulle sticka då han var solklar favorit. Det kändes riktigt bra där framme, farten var hög men ändå behaglig och vi kändes jämnstarka. Ute på första varvets andra loop fastnar helt plötsligt kedjan och jag kan inte trampa. Det måste vara en pinne eller nåt som krånglat sig in i drivlinan nånstans tänker jag. Men jag hittar inget, vad är detta? Ett par cyklister passerar och jag känner stressen öka. Vad är det som är fel?!? En kille stannar till och frågar om jag behöver hjälp…hur ofta händer det på en tävling liksom? Han är lite mer avslappnad än vad jag är och hittar snart felet. Kedjan hade hoppat av nedre trissan i bakväxeln, något jag aldrig varit med om tidigare. Vi får kedjan på plats igen och ger oss iväg. Jag tror jag tappade 4-5 placeringar medans jag stod stilla och nu är det bara gasa på för att jaga ikapp.
Med pulsen rusande lyckas jag så småningom plocka in de placeringar jag tappat men mina växlar krånglade rejält efter stoppet, vissa av växlarna vill helt enkelt inte gå i, och naturligtvis är det de växlarna som jag vill använda mest.
Det var en kul och omväxlande bana
Men jag lyckas ändå hålla farten uppe tillsammans med en kille från Strängnäs CK. Vi varvar några cyklister men ser aldrig gruppen framför oss. Jag rullar till slut in som 6:e man, trött och sliten. Oliver knep inte helt oväntat första platsen 13 minuter före mig, snabb kille det där. Väl i mål bjuds det på sedvanligt eftersnack och jag letar upp killen som hjälpte mig med kedjan och tackar för hjälpen. Det var verkligen en hedersam gest av honom att stanna och hjälpa mig. Väl i målfållan får vi också höra om en olycka mellan en av cyklisterna och markägaren. Tydligen har den sura markägaren slagit ner en cyklist med sitt gevär som en protest mot att vi cyklade på dennes mark. Och detta trots att det godkänts att vi skulle få cykla där. Polis hade kallats till platsen och en polisanmälan gjorts. Cyklisten hade trots allt klarat sig ganska bra och var mest skärrad men hade naturligtvis brutit loppet. En otroligt trist incident som jag inte trodde jag skulle få uppleva på en cykeltävling. Jag hoppas att mannen åker dit rejält, att han blir av med både vapen och licens. Hoppas också att cyklisten snabbt kommer tillbaka upp på cykeln.
Ännu en medalj till samlingen
Men trots den tråkiga incidenten så ger jag Ärla en eloge till en mycket trevlig tävling även om man kanske måste jobba lite mer på organisation och markeringar till nästa gång. Men jag kommer nog garanterat tillbaka om man bestämmer sig för att köra igen nästa år.
Vad händer annars då? Jag för just nu diskussioner med ett par spännande samarbetspartners/team inför nästa år och om detta går i lås så blir det ett spännande och kul 2018. Lite cykelrelaterat ändå är att vi håller på att kika på husvagn, detta för att underlätta lite vid övernattningar på de tävlingar som ligger lite längre bort. Sen är det ju väldigt trevligt att campa med hela familjen också. Men vi får se vad vi landar i så småningom.
Just nu är jag också glad att sommaren hänger sig kvar, vi har fantastiska dagar att cykla i, och jag har fortfarande 3-4 tävlingar kvar denna säsong. Det finns nästan inget som gör mig så glad som att åka runt på dessa tävlingar och träffa alla trevliga människor. Det är ju ändå något speciellt med stämningen och spänningen, man kan nästan ta på den. Och näst på tur är Bergslagsloppet i Örebro, ett långlopp som jag inte kört tidigare och som jag tror är riktigt fint. Ånnaboda är ju känt för att bjuda på grym cykling och sist jag tävlade här var någon gång på nittiotalet när jag cyklade Ring Upp-loppet. Så det ser vi fram emot.
Nu ska jag försöka få lite jobb gjort innan jag landar i Götet, vi hörs snart igen.