pearlizumi-1

Hej cykelvänner!

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här, och jag tänkte uppdatera er lite om läget, vad som hänt och saker som kommer hända framöver. Hoppas sommaren varit bra så här långt, själv startar jag min semester imorgon faktiskt och har 4 härliga veckor framför mig.

Mitt senaste blogginlägg var en racereport från Lidiningöloppet och där berättade jag bland annat om problem med min rygg under tävlingen. De här problemen var något jag verkligen led av redan under förra säsongen, jag krampade på i stort sett alla tävlingar. Det konstiga har varit att både ben och rygg krampat samtididt och att jag knappt tagit mig i mål. Under vinterträningen kändes det dock bättre och jag hade förhoppningen att jag blivit kvitt problemen. På Lidingöloppet fick jag tyvärr känna på samma eländigheter igen vilket gjorde mig orolig för kommande säsong.

Nästa tävling på tur var Pearl Izumi MTB i Uppsala, en av mina favorittävlingar på säsongen. I år var det extra kul då vi hade nästan hela teamet på plats för teammiddag och lite plåtning innan tävlingen. Jag var ordentligt peppad och såg verkligen fram emot att tävla igen. Tyvärr grusades allting av samma problem igen, ute på andra loopen slog krampen till och jag kunde inget annat än att slå av på farten och bara fokusera på att ta mig i mål.

Teamet innan start…och jag som den fula ankungen 🙂

Såna här nederlag slår hårt mot mitt självförtroende. Jag känner ju till mina begränsningar och vet att jag inte kan mäta mig med många andra men när man tränat väldigt hårt hela vintern, varje pass noga planerat med tävlingssäsongen hela tiden i bakhuvudet så blir det ett extremt antiklimax att sedan inte kunna prestera alls på tävlingarna. Att inte få möjligheten att ta ut mig och ge allt, utan bara smyga fram på kanske 20% är otroligt frustrerande.

Ännu mer frustrerande har det varit att inte veta vad problemet beror på. Jag har gått hos 4 olika fysioterapeuter här i stan men ingen har kunnat hjälpa mig. Jag har förstått att mitt problem varit väldigt cykelspecifikt, något som kanske inte “vanliga” kiropraktorer har så bra koll på. Och utan någon egentlig lösning i sikte så bestämde jag mig för att stå över tävlandet tills jag kommit på fötter igen. Förutom smärtan så var det tufft rent mentalt att hitta motivation att tävla, ens att cykla.

Detta innebar tyvärr att jag missade både Ottarsloppet, Lida Loop och Ränneslättsturen som jag haft på mitt tävlingsschema, alla roliga tävlingar och Ränneslättsturen som hade blivit premiär för mig i år. För att få lite distans till det hela bokade jag en veckas semester bara för att inte behöva tänka cykel överhuvudtaget, vi åkte till Bulgarien för att bara bada, äta och slappa.

Jag hade dock börjat gräva efter en egen lösning till mitt problem och tillbringat åtskilliga timmar på Youtube med att kolla på videos och läst många artiklar på nätet om liknande problem och påbörjat min egen rehabilitering. Och när jag kom hem från semestern så tog jag tag i detta på allvar. Träningsband införskaffades och jag körde dagliga övningar för aktivera och stärka min bak, alltså gluteus. Jag hade förstått att man som cyklist kan lida av problemet att man cyklar omkring utan att använda dessa muskler ordentligt vilket påverkar alla andra muskler negativt, i mitt fall skulle det kunna vara så att mina höftböjare fått ta allt jobb vilket slitit ut dem. Svaga muskler gör också att man inte får rätt stabilitet i själva tramprörelsen vilket kan ge alla möjliga biverkningar.

Jag har nu kört detta program hårt i några veckor och kan nu säga att det känns mycket bättre. Jag har inte alls lika ont i ryggen längre, jag har mycket bättre rörlighet och när jag cyklar så smärtar inte mina höftböjare lika mycket. Jag har inte lyckats fått varken rygg eller ben att krampa på samma sätt som förut trots att jag försökt. Med denna utveckling så bestämde jag mig för att köra Solstaloppet i Karlstad, mest för ett test för att se om jag skulle klara en hel tävling. Det innebar att jag även skulle missa Mörksuggan men det skulle vara ett mycket större projekt, med övernattning o.s.v. Inte lika kul om det skulle gå dåligt och jag kanske skulle bli tvungen att bryta. Solstaloppet har jag dessutom kört tidigare och det är en riktigt fin tävling med en mycket trevlig bana. Och det gick fantastiskt bra, jag tog det lite lugnt i början men kunde öka mer och mer allteftersom och rullade i mål utan kramp i varken rygg eller ben. Det här var fantastiskt skönt, både för mitt psyke, självförtroende och min kropp. Och jag kände äntligen en gnutta hopp om att jag kanske skulle kunna köra resten av säsongen på ett hyggligt sätt.

Nu sitter jag här, precis hemkommen från några dagar i underbara Högbo, där jag fått till några grymma dagar av härlig cykling. Smärtan har varit under kontroll, så länge jag tänker på att verkligen aktivera rumpan när jag trampar, släpper jag detta så får jag ont nästan omgående. I helgen kör jag Engelbrektsturen i Norberg, och jag har äntligen en go känsla i kroppen, motivation, och hoppas att jag kommer kunna köra utan problem. Jag har även anmält mig till Finnmarksturen som går om två veckor, ska bli spännande då de förlängt banan 12 km eftersom det dessutom är Maraton SM i år. Sedan är det ju nästan dags för Cykelvasan som jag hoppas få köra detta år efter några års avbrott. Jag jagar boende för fullt, så är det någon som har plats över för mig så hojta gärna till.

Nu ska jag runda av här, lite långt inlägg, det har varit en tråkig säsong så här långt men jag ser ljuset i tunneln. Och jag gläds åt Jenny Rissveds fantastiska insats på dagens tävling i världscupen där hon slutade 9:a. Vi hörs snart igen och kanske vi ses i Norberg i helgen.

Ciao!