Hej på er!
Idag är det söndag och jag har precis avklarat ett sköljpass efter gårdagens drabbning ute på Lidingö. Det var alltså Lidingöloppet MTB som stod näst på tur i tävlingsschemat och den riktiga premiären för tävlingssäsongen 2019.
Jag var riktigt taggad inför denna tävling, dels för att det är den första tävlingen för säsongen och dels för att jag tycker det är ett mycket trevligt arrangemang men en rolig banan trots att den störta del består av snabba motionsspår.
Förra veckan var ju dock en riktig katastrof rent vädermässigt, bara några enstaka plusgrader och snöblandat regn gjorde liksom att själva peppen inför tävlingen dog lite. Nog för att jag klarar av dåliga väderförhållanden men ren kyla har jag det svårare med. Nu visade YR ändå uppehåll och ca 7 grader på lördagen så det fanns lite hopp för en trevlig dag. Själva uppladdningen dagarna innan var kanske inte optimala, jag var tvungen att åka till Göteborg på jobb måndag och tisdag vilket innebar ingen cykling dessa dagar. På onsdagen var det röd dag och då fick jag till nån form av tömningspass i form av ett pass på dryga 3 timmar där jag varvade lite hårdare intervaller med distansfart för att tömma depåerna. Torsdag blev vilodag och sedan fredag med ett väckningspass och färdigställande av cykel. Det känns som att jag nog velat ha lite fler cykeltimmar inför tävlingen för att kroppen ska vara alert men ibland får man prioritera andra saker helt enkelt.
Lördag morgon bjöd på sol och blå himmel vilket tände tävlingslusten igen och efter packning och frukost begav jag mig mot Stockholm. Trots att solen sken från en klarblå himmel var det inte mer än 3 grader ute och väl på plats ute på Lidingö så frös jag så jag så jag skakade när jag rullade bort för att hämta nummerlapp. Träffade teamkollegan Mikael som lämnade över ett paket från Cykelkraft med en massa godsaker från bland annat Grigrab och nya glasögon från vår senaste sponsor Bliz. Dessa glasögon kommer det säkerligen en närmare presentation av längre fram.
Med cykeln klar försökte jag värma upp lite men det var svårt att få upp någon värme i kroppen trots överdragskläder. Jag placerade ut en flaska för langning strax innan depån vid varvningen och tog mig bort till starten.
Som vanligt hann jag inte få till någon uppvärmning att tala om men som tur är var det master-start vilket innebär att farten inte släpps på fullt direkt vid start. Jag försökte starta avvägt och lagom för att inte gå upp på rött direkt och låg med bra i mitten av tävlingsfälten första milen. Lidingöloppet är ju känt för sina många branta backar och här är det knivigt att köra på bra nivå för att inte bränna sig. farten är ju hög hela tiden och man vill ju gärna trycka på lite extra i backarna för att inte tappa alltför mycket momentum. Jag plockade nog lika många placeringar som jag tappade under första halvan av loppet men känslan var god, och Aborrbacken gick som en dans uppför. Strax innan langning låg jag med i en grupp 5-6 man med ett bra tempo men tyvärr var jag tvungen att nästan helt stanna för att byta flaska då en massa publik stod i vägen för min langning, och jag såg min grupp försvinna i bibehållet tempo. Jag försökte jaga ikapp men det gick liksom inte för egen maskin då jag låg ca minuten efter.
Pust och stön
Med ca 1.5 mil kvar kom en grupp med Emmy Thelberg och Jennie Stenerhag ikapp mig och jag slängde mig in på rulle på dom. Farten var hög men jag lyckades bita mig kvar men med ca 4 km kvar så började ländryggen krampa och jag var tvungen att slå av på farten. Sista kilometrarna gick i snigelfart och jag var tvungen att gå ner på lättaste växel i varenda backe, otroligt frustrerande. Rullade i mål på 2:43 vilket jag är långt ifrån nöjd med. Teamkollegan Mikael Ek gjorde en strålande insats och rullade in på 2:18 och Jenny Asplund likaså på tiden 2:50.
Nu är i alla fall tävlingssäsongen igång på riktigt och nu är det bara blicka framåt. Tyvärr missar jag Billingeracet pga familjeliv men är tillbaka på Pearl Izumi MTB i Uppsala om två veckor, det ser jag verkligen fram emot. Och är du där så se till att hälsa på oss i Cykelkrafts tält på Borggården.
Vi hörs snart igen.