Pearl Izumi MTB – en favorit i repris

Hej cykelvänner!

Hoppas veckan startat på absolut bästa sätt för er. För egen del har jag jobbat som vanligt, men också unnat mig en välförtjänt vilodag eftersom det var tävling igår.

Jag var alltså i Uppsala i helgen på UNT Bike Weekend, en kär favorit för många. Hela helgen cyklas det för fulla muggar kring slottet i centrala Uppsala. Hela evenemanget är verkligen suveränt med både GP, linjelopp och MTB på schemat, och själva epicentrat på slottsgården gör det till en enastående folkfest. I år hade vi dessutom en fantastisk fin lördag rent vädermässigt vilket förhöjde upplevelsen ytterligare. Men mitt deltagande sträckte sig alltså enbart till MTB-loppet som gick av stapeln igår söndag.

Jag bestämde mig för att åka upp redan på lördagen för att få lite tid att förbereda mig, starten gick egentligen inte förrän 10.15 men det är alltid skönt att få en lugn morgon så att man kan äta en ordentlig frukost istället för att stressa upp på morgonen och äta i bilen.

Alltid skönt att få slappa i lugn och ro inför en tävling

Vid 15 checkade jag in på hotellet, Elite Academia som jag verkligen kan rekommendera. Helt nybyggt och bara en stenkast från slottet och granne med tågstation. Det gav mig bra med tid att byta om och rulla upp till slottet precis för att se avslutningen på elitens GP-lopp. Solen stekte och hela Uppsala kokade med folk som tog tillfället i akt att njuta av spännande cykling och det vackra vädret, verkligen mysigt. Jag hann sedan med att köra ett väckningspass på delar av banan innan det var dags för middag och den sedvanliga prepareringen med nummerskyltar och annat.

Söndag morgon vaknar jag upp till 6 grader och duggregn (!), borta var lördagens underbara väder. Det hela kändes väldigt typiskt men jag lät inte det sänka mitt humör, jag såg verkligen fram emot att tävla. Efter en stadig frukost packade jag bilen och rullade bort mot Studenternas IP. Det är något speciellt med känslan när det börjar dra ihop sig till tävling, när man ser alla cyklister som grejar med sin cyklar…det liksom pirrar i kroppen och man skakar nästan. Man går på toa gång på gång, det verkar aldrig ta slut. Man nästan pendlar mellan att vilja cykla eller packa ihop och åka hem. Men när man hoppar upp på cykeln och rullar iväg brukar det släppa.

Jag var ute i väldigt god tid när jag rullade in i fållan längst fram och placerade min cykel. Jag fördrev tiden fram till start med att se Emma Johansson leda master-starten för elittjejernas GP-lopp, värma upp med lite löpning, kissa ännu mer och prata med andra cyklister. Det är ju lite halvdrygt att gå och vänta, man vill ju bara komma iväg.

När äntligen starten gick följde vi en MC ut ur slottsparken för att sedan släppas lös på väg mot första backen vid Sten Sture. Här tog det tvärstopp direkt och jag var tvungen att hoppa av och springa upp. Nästa stopp kom bara hundra meter efter backen där första singeltracken tar vid. Som tur är jag rätt tidig hit för när banan sedan vänder tillbaka och möter alla bakomvarande cyklister ser jag att det bildas en jättelång kö som står helt stilla.

Humöret på topp som vanligt 🙂  Foto: happyride.se

Nu släpper tempot på lite och farten höjs. Det rullar på i bra fart bortåt Kronåsen och när vi sedan kommer ut på cykelbanan efter Fyrisån bestämmer jag mig för att höja ytterligare för att köra upp mig lite. Benen känns bra men jag är ju inte uppvärmd så jag försöker hålla tillbaka lite. När vi sedan kommer till rotstigen vid Säldesåsen tar det tvärstopp igen. Bara att hoppa av och springa för att komma fram. På cykeln igen och sedan full fart på de flowiga stigarna uppe på åsen. Tar rygg på en grupp som håller ett bra men behagligt tempo, vill inte vara själv när vi kommer ut på cykelvägen efter ån igen. Vi är 5-6 stycken som håller ihop hela vägen bort till Sunnersta där banans största utmaning väntar. Detta är ju en backe som jag aldrig lyckats cykla uppför, tror inte jag sett någon göra det heller. Hoppar av och försöker springa men känner att benen stumnar direkt av tempoväxlingen så får ta det lite lugnt. Nu följer fina stigar genom lövskogar i Kronparken och jag avancerar hela tiden. Känner mig pigg och kan hålla ett fortsatt högt tempo. När vi går in för varvning nedanför slottet ser jag att jag ligger bra till tidsmässigt, jag har varit ute i drygt en timme vilket innebär att jag kan förbättra min tid om jag håller samma tempo på andra varvet.

Vid Sunnersta för andra gången, nu börjar det kännas lite i benen Foto: happyride.se

Vid Sten Sture är det nu betydligt färre cyklister vilket innebär att det är inget problem att cykla upp. Jag försöker hålla ett bra tempo, tar en banan vid första depån och min tredje gel för loppet. Det är nu glesare mellan cyklisterna och det finns inte lika många grupper att ta rygg på. Jag jagar ensam bort längs Fyrisån för att sedan komma ikapp en liten grupp när vi går in på singeltracken igen. Nu tänker jag inte släppa dessa och vi håller ihop bort till Sunnersta för dagens andra löptur uppför. Känner att jag börjar bli lite mosig i benen. tar min fjärde gel på toppen och laddar för sista milen. Ser nu på klockan att tiden börjar löpa ut för ett PB och bestämmer mig för att köra på så mycket jag orkar. Jag avancerar där jag kan. Det mesta är singeltrack så det är svårt att köra om på många ställen. Försöker inte hamna bakom någon utan går om så ofta jag kan, vill ha fri sikt framför mig så jag kan hålla mitt tempo. När jag sedan äntligen kommer ut ur Kronparken för sista  gången kommer jag ikapp 3 cyklister, ligger med dem ett tag men när vi kommer ut på Dag Hammarskjölds väg går jag om och gasar på. Känner att jag ligger på gränsen men vill inte bli omkörd. Vet att sista kilometern är tuff, och när vi svänger upp på slottsbacken, som är riktigt brant, ger jag allt. Jag lyckas hålla dem bakom och rullar över mållinjen först. Även om detta inte är någon bedrift i sig så är det en personlig triumf, ett delmål som är så viktigt för mitt självförtroende. Och jag ser att jag också lyckas klämma till med en förbättring på 5 min, inte mycket men ändå en förbättring.

Jag hänger in cykeln i cykelparkeringen och tar mig en fika i Skoda Loungen. Träffar en teamkompis som precis kommit i mål. Pratar med lite andra trötta men nöjda cyklister. Konstaterar att jag nog är rätt nöjd med min insats och att detta är ett fantastiskt kul lopp. Det har en bra längd, ca 5 mil, vilket innebär att man kan köra på redan från start och inte tänka så mycket på att spara på krafterna som man måste göra på långloppen. Hela banan går centralt i Uppsala och det är publik i stort sett överallt.

Packar ihop mina grejer och lämnar Uppsala för denna gång. Är rätt säker på att jag kommer tillbaka för jag vet att jag kan slipa på tiden ännu mer. Bromsa mindre i nedförslöporna och lite bättre fart uppför så borde jag kunna komma ner mot 2 timmar.

Nu väntar Långa Lugnet i Falun om två veckor, och kanske, kanske kör jag Ottarsloppet på Kristi Himmelsfärd. Nu ska ju dessutom sommaren komma har jag sett så nu väntar nog äntligen underbar sommarcykling, precis som det ska vara.

Ha det fint!