Godkväll!
Sitter här nyduschad efter kvällens träningspass på min första semesterdag. Lite seg i benen och trött i ryggen efter gårdagens drabbning i de Norbergska skogarna. Engelbrektsturen blev en mycket dammig historia då det var snustorrt ute och större delen av loppet gick på grusvägar.
I lördags hämtade jag ut min nya cykel hos Cykloteket i Västberga. En Scott Spark 900 RC World Cup blev det denna gång. Men mer om det i ett annat inlägg inom kort. Jag funderade således på vilken cykel jag skulle köra på Engelbrektsturen, skulle jag köra på Meridan som är ett säkert kort eller skulle jag testköra den nya Scott:en. Det är ju knappast det bästa man kan göra att köra otestade grejer på en tävling men det blev svårt att stå emot viljan att testa den nya cykeln. Efter en kort tur på lördagen tyckte jag att det kändes bra och att grundinställningar var hyfsade. Jag skulle dock inte hinna stansa däcken så det fick bli att köra med slang i däcken.
Norberg ligger ju knappa timmen bort så det blev en lugn morgon på tävlingsdagen och jag behövde inte gå upp okristligt tidigt. Vädret var verkligen fantastiskt fint, nästan på gränsen till för varmt för tävling. I Norberg myllrade det av cyklister och åskådare, startområdet är förlagt till centrum och det blir liksom knökfullt på ett sånt här litet ställe. Jag var som vanligt sent ute och fick snällt placera cykeln längst bak i fålla 4. Jag hann växla några ord med Kungsörs-cyklisterna som var välrepresenterade denna tävling innan det var dags att klicka i pedalen och vänta på startskottet.
Engelbrektsturen är en ju en rätt lättcyklad bana så farten blir också därefter. Redan från start var tempot skyhögt och det vara bara att bita i för att inte fladdra av. När vi kom in på första gruspartiet var allt bara ett stort dammoln, man så inte cyklisterna framför sig vilket känns lite olustigt när farten är så hög. Dock märkte jag att 32-drevet som jag hade på inte riktigt räckte till för att få ett bra tryck när farten var hög, jag kör normalt med 34:a och det passar mig bättre.
Större delen av loppet flöt på bra. Jag kände dock att sadeln var något för hög för jag blev trött i baksidan av låret. Med tre mil kvar tyckte jag att sittställningen förändrades och mycket riktigt hade sadeln glidit bakåt en bit vilket betydde att spetsen pekade uppåt. Jag tänkte stanna i sista depån för att se om jag kunde fixa ett verktyg men när depån dök upp ville jag inte tappa den klungan jag låg i så jag fortsatte. Ett ödesdigert misstag så här med facit på hand. Strax därefter flyttade sadeln på sig ännu mer, och sedan ännu mer och med 2 mil kunde jag knapp sitta spå stigpartierna. Jag gled liksom av sadeln bakåt. Och på de lättåkta partierna fick jag sitta på sadelspetsen. Det blev en väldigt onaturlig sittställning som gjorde att jag brände en hel del energi bara på att hålla mig cykeln och sista milen stod jag nog mest. När vi äntligen svängde upp på målrakan var jag rätt sliten i både kropp och själ men jag lyckades vinna spurten mot de andra fem i gruppen.
Tiden blev 2:49 nånting, en tid som jag kanske inte är supernöjd med men med tanke på omständigheterna så får jag kanske ändå vara lite nöjd, jag krigade på trots att jag knappt kunde cykla på slutet. Förutom sadeln så kändes den nya cykeln fantastisk och det ska bli kul att köra på den framöver. Däcken, Maxxis Aspen, funkade perfekt på detta underlag. Mycket möjligt att jag kör dessa på Cykelvasan sen. Nu ska bara däcken stansas också.
Efter målgång bjöds på den sedvanliga pastasallad och hatten av för att arrangören valt att erbjuda ett vegetariskt alternativ, tack för det.
Ikväll har jag kört ett samordnat träningspass med vår lokala klubb. Det skulle bli ett Cykelvasa-pass där vi skulle träna lite på klungkörning och växelkörning. Eftersom vi aldrig haft några organiserade pass i klubben så räknade jag inte med så stor uppslutning. Döm om min förvåning när jag möttes av ett tjugotal träningssugna cyklister. Det blev ett fint pass över 65 km där vi kunde trycka på lite på vägen hem, tror att några faktiskt var lite trötta på slutet.
Här rullar det på bra
Nu fortsätter träningen mot Finnmarksturen, en tävling jag faktiskt aldrig kört, det ska bli fantastiskt kul. Men innan dess ska jag försöka ha lite semester och vila också.