Hej cykelvänner!
Idag är det precis en vecka sedan jag kraschade lite snopet på genomkörningen av Tour Modéen i Kungsör. Ett misstag i ett drop gjorde att jag ramlade och slog i ryggen med ett som det såg ut brutet revben som resultat. Var till akuten direkt efter vurpan och fick domen att det skulle ta 6-8 veckor att bli bra, vilket kändes så där med 4 tävlingar kvar på säsongen. Men det är ju inte så mycket att göra något åt.
Veckan har varit tung, haft svårt att sova och röra på mig. Att ha ont hela tiden gör att man spänner sig, vilket i sin tur gör att man blir trött efter några timmar. Har typ jobbat halvtid, mer har jag inte orkat dessa dagar. Men i torsdags kändes det lite bättre. Från att haft ont i hela överkroppen så har det bara smärtat från en punkt i långt ner ryggen och en punkt fram i bröstkorgen. Jag är nu nästan helt säker på att jag inte brutit något utan nog bara fått en spricka på sin höjd. Glädjande besked verkligen. Och idag bestämde jag mig för att prova sätta mig på cykeln för att rulla lite försiktigt. Det kändes förvånansvärt bra så fort jag kommit upp på cykeln. Så länge jag inte tar i med överkroppen, bryter allt för mycket eller kör i hål som skakar cykeln så funkar det fint att cykla. Jag körde ett lätt landsvägspass, ca 50 km i zon 1, och kom hem som en lycklig man.
Lycka att få cykla igen i härligt höstväder
Om detta håller i sig kanske jag är tillbaka på cykeln på riktigt om ett par veckor. Det innebär att jag kanske hinner med Sixtenloppet och MTB Adventure som planerat. Det är klart att det är viktigare att läka ihop ordentligt än att tävla men det betyder mycket att få komma ut och köra race.
Nu tar jag en dag i taget och ser hur det känns men hoppas verkligen att detta håller i sig så jag slipper gå omkring här hemma och tycka synd om mig själv. Håll gärna tummarna ni med så ska vi se till att hösten blir en riktig cykelfest trots allt.