Som ensamstående pappa anser jag att min tid är dyrbar. Jag har åtaganden som jag inte alltid kan styra över, och även om jag inte känner för att att läsa läxor eller tvätta en kväll så är det ändå något jag måste göra ibland. Och när livet krockar med träningen, vilket det ju ofta gör, så handlar det om att planera och prioritera. Min träning kommer ju naturligtvis på andra plats, efter familjeliv och nära och kära, men jag känner otroligt starkt för den. För träningen är viktig, och den får mig att må bra på så många sätt. Den håller mig i form, den hjälper mig rensa tankar och agera ut eventuella aggressioner, den är social och den ger mig ett mål och en plan att jobba efter. Men vad händer då när tiden är knapp och begränsad?

Jag skulle nog kunna cykla varje dag egentligen, så kul tycker jag att det är. Men tiden finns helt enkelt inte. Så jag måste prioritera tiden jag lägger på träningen. Och eftersom jag har en ambition att hela tiden utvecklas och bli bättre som cyklist så försöker jag hålla min träningstid så kvalitativ som möjligt. Och med kvalitativ så menar jag i form av träningsnytta. Jag vill att varje pass ska göra mig så bra som möjligt. För min del blir det därför sällan några pass där jag bara cyklar och njuter av naturen utan stressen och pressen att ligga på en viss nivå. Det handlar nästan alltid om att prestera en viss mängd watt eller ligga över eller under tröskeln, korta eller långa intervaller och så vidare. Och förstå mig rätt, jag älskar det, men jag önskar att jag hade en massa tid över till att bara cykla, utforska och upptäcka. Ta reda på var den där stigen tar vägen som jag sett och funderat på så många gånger. Eller packa ryggan full med fika och bara cykla, utan något egentligt mål.

Men häromdagen hände det. Jag jobbade hemma och det var sånt där härligt höstväder ute med solen som fortfarande värmer frisk luft. Jag tänkte att jag skulle jobba in lunchen för att kunna runda av lite tidigare och komma ut på cykeln. Planen i mitt huvud blev genast tydlig, begränsat med tid så långa intervaller på mitt favoritspår. Men när jag sedan närmade mig slingan jag tänkt cykla så stannade jag upp. Istället för att svänga av in på spåret så tittade jag på den där stigen som slingrade sig upp i skogen, den där som jag aldrig cyklat och alltid funderat på. Jag slog av cykeldatorn, klickade i skorna och tog mig tid för att göra det jag nästan aldrig gör, jag bara cyklade…

attbaracykla2

attbaracykla7

attbaracykla6

attbaracykla5

attbaracykla4

attbaracykla9

attbaracykla3